Svensk ordbok 2009, webbversion

solka [sål`-] verb ~de ~t solk·arofta med partikelnner, utan större betydelse­skillnad göra solkig hush.hon solkade ner hans kavaj med sin hud­krämäv. bildligtde extrema nationalisterna solkade (ner) ordet ”patriotism”solka (ner) ngn/ngt (med ngt)sedan 1555sv. dial. solka, sölka; nära besl. med söla Subst.:vbid1-333314solkande, vbid2-333314solkning