Svensk ordbok 2009, webbversion

solven´t adjektiv, neutr. ~ solv·entsom har till­räcklig betalnings­förmåga om person el. före­tag vars till­gångar täcker skulderna admin.ekon.jur.JFRcohyponymsolid de fick inte lånet beviljat efter­som de inte an­sågs solventasedan 1669via ty. av ita. solvente med samma betydelse; till lat. sol´vere ’lösa; betala’; jfr 1absolut