Svensk ordbok 2009, webbversion

sommartid [såm`-] substantiv ~en sommar|­tid·en1vanligen obest. f.; vanligen i mer el. mindre adverbiell an­vändning tid när det är sommar NollJFRcohyponymvintertid 1 sommartid är vandrar­hemmet ofta full­belagtsedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. somartidh 2sär­skild normal­tid under sommar­halvåret vanligen genom fram­flyttning av klockan en timme tid.i nästan hela Europa in­förs sommartid samma dagsedan 1916