Svensk ordbok 2009, webbversion
[såm`-]
substantiv ~en
sommar|tid·en1vanligen obest. f.; vanligen i mer el. mindre adverbiell användning
tid när det är sommar
NollJFRcohyponymvintertid 1
sommartid är vandrarhemmet ofta fullbelagtsedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. somartidh
2särskild normaltid under sommarhalvåret
vanligen genom framflyttning av klockan en timme
tid.i nästan hela Europa införs sommartid samma dagsedan 1916