Svensk ordbok 2009, webbversion

somna [såm`-] verb ~de ~t somn·ar1falla i sömn fysiol.somna vid rattenhon somnade fram­för tv:nhon brukade ha svårt att somna på sommarenföre­draget var så tråkigt att flera av å­hörarna somnadesomnasomna ovaggadseovaggad somna som en klubbad sälsnabbt falla i djup sömn​ sedan hon började på dagis somnar som en klubbad säl på kvällarna sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sofna, somna; bildn. till sova 2domna särsk. om arm el. ben fysiol.somnasedan 1749Subst.:vbid1-333928somnande