verb ~de ~t
son·ar●utföra ngn positiv handling som påföljd till eller gottgörelse av
förseelse
NollJFRcohyponymkompenseracohyponymgottgöra
hon fick sona sitt brott med samhällsnyttigt arbete○i vissa uttryck äv. allmännarebetala
han fick sona sin dumdristighet med livetsona ngt (med ngt/att+V)sedan 1522Peder Månssons Skrifter på svenskatrol. av lågty. sonen ’bilägga en strid’
Subst.:vbid1-333947sonande