substantiv ~en ~er
son·ant·en●språkljud som ensamt kan bilda stavelse eller som övriga ljud i en stavelse grupperar sig kring
numera ej i fackmässiga sammanhangspråkvet.förutom vokalerna räknas ”r”, ”l” och ”n” ibland till sonanternasedan 1882till lat. sona´re ’ljuda; klinga’, till son´us ’ljud’; jfr assonans, 1konsonant, resonans, sonat, sonett, sonor, sound, unison