Svensk ordbok 2009, webbversion

1so`pa verb ~de ~t sop·ar●ofta med partikel, t.ex.bort, undan, upp av­lägsna (damm och löst skräp) med hjälp av kvast eller borste el. med handen hush.JFRcohyponymborsta 1 sopborstesopkvastgatsoparesopa (bort) smulorna från bordetsopa upp skärvorna från golvet○äv. med konstruktionsväxling (sällan med partikel)av­lägsna damm och löst skräp från han var i färd med att sopa gården○äv. om annat än personträd­grenarna sopade busstaket○äv. bildligt, särsk.ofta med partikel, särsk.i­gen undan­röja han försökte sopa i­gen alla spår av deras ekonomiska mellan­havandensopa (bort/undan/upp/igen) ngtsopa banan med ngnse1bana 2 sopa golvet med ngnsegolv sopa hem ngtmed lätthet skaffa sig ngt​ för tredje året i rad sopade de hem guldet sopa mattan med ngnse1matta sopa ngt under mattanse1matta sopa rent framför egen dörrsedörr sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sopa; ev. besl. med svepa Subst.:vbid1-334017sopande, vbid2-334017sopning
2so`pa substantiv ~n sopor sop·an●vanligen plur. av­fall särsk. från hus­håll, i form av mat­rester, an­vända förpackningar o.d. hyg.JFRcohyponymrestprodukt sopförbränningsophanteringsophämtningsopstationsortera soporförbränna sopordet luktade sopor i köket○i sammansättn. äv. för att an­ge under­målig standardvard.sopgängsedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. sopa