Svensk ordbok 2009, webbversion

sort [sårt´] substantiv ~en ~er sort·en●grupp av före­teelser som har åt­minstone ngt drag gemensamt ofta med tanke på den gemensamma upp­sättningen egenskaper NollSYN.synonymslag 11 JFRcohyponymart 1cohyponymtyp 1cohyponym2form 2cohyponymkategoricohyponymspecies 1 myntsortstilsortvinsortsju sorters kakordet är bara folk av samma sort som bor runt om­kringen bil av den dyra sortendrycker av o­lika sorter bjöds om­kringden sortens om­tänksamhet som gör livet ut­härdligtjag kan nog din sort!○spec. mat.slag av storhet sorträkningVad var det för sort i talet? ― Kronor och ören○spec. i ett ut­tryck för informell el. o­bestämd klassificeringhan är rätt sorts personVad är gymkhana? – Det är en sorts hästleken sort (av ngt/ngra), en sorts ngt/ngrasedan 1533av fra. sorte med samma betydelse; av lat. sor´s ’lott; öde’; jfr sortera Artikeln ett (i stället för en) i ut­tryck som ett sorts oljemåleri har tidigare kritiserats. Man har fram­hållit att sort är n-ord eller utrum och jäm­fört med ut­trycket en sort av oljemåleri. Men å an­dra sidan kan det hävdas att sorts har blivit ett eget ord och inte längre är en böjnings­form av sort. Både en sorts oljemåleri och ett sorts oljemåleri får an­ses korrekta. Det tycks dock vara så att vissa språk­brukare har lättare att acceptera en slags lek (jäm­för stilruta för slag) än ett sorts oljemåleri.  Däremot är det inte korrekt att skriva *ett sorts lek. Den o­bestämda artikeln måste antingen passa till sort eller till det efter­följande substantivet.