verb späkte späkt, pres. späker
späk·er●undertrycka
sina drifter och behov; vanligen av religiösa skäl
ngt åld.relig.späka sin kroppspäka ngtsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. späkia; bildn. till 2spak
Subst.:vbid1-338786späkande,
vbid2-338786späkning