Svensk ordbok 2009, webbversion

spänn`a verb spände spänt, pres. spänner spänn·er1ibl. med partikel, särsk.åt sträcka (elastiskt material) med stor kraft (i­bland nästan till bristnings­gränsen) fys.JFRcohyponymstrama 2 spänna bågenspänna hanen på bössanspänna åt svång­remmen○spec. med avs. på muskel, kropp e.d. i syfte att bereda sig för kraft­ansträngningspänna ben­musklernaspänna sina krafter○äv. i fråga om skärpning av an­dra sinnende spände sina öron för att upp­fatta det svaga ljudetspänna (åt) ngtspänna blicken i ngnseblick 1 spänna ögonen i ngnseöga 1 sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. spänna; besl. med spinna; jfr motspänstig, spänstig 2ofta med partikel, särsk.fast, för, på, upp fästa (ngn/ngt) med spännen trafik.spänna fast bindningarnaspänna fast säkerhets­bältetspänna fast barnenspänna på sig bältetspänna sadel­gjorden○spec. med avs. på drag­djurspänna för hästarnaspänna hästarna för skrindan○äv.fästa (upp) hon spände upp några tvätt­linorspänna (fast) ngn/ngt, spänna (för/på/upp) ngtsedan 1430–50Konung Alexander3vara spänd så att det syns el. känns etc. psykol.JFRcohyponymstrama 1 huden spände mellan rev­benenbyxorna spände över baken○äv. i opers. konstruktiondet spände i bröstetspännasedan 16904täcka Nollboken spänner över ett stort ämnes­områdespänna över ngtsedan 1902Subst.:spännande, spänning (till 3)