Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
spänn·ing·en1skillnad i elektrisk potential
som kan ge upphov till en elektrisk ström
eltekn.sesepotential 2
likspänningväxelspänninglivsfarlig spänningen spänning på 220 voltspänning (mellan ngra)sedan 1842till spänna
2känsla av både (viss) rädsla eller nervositet och lust
orsakad av äventyrlig handling e.d.
psykol.JFRcohyponymnervositet
en outhärdlig spänninghon darrade av spänning när hon öppnade brevethon längtade efter lite spänning i sitt livspänningen steg när dramat gick mot sin upplösning○äv.egenskapen att inge skräckblandad lustkänsla
hon greps av berättelsens spänningsedan 18303tillstånd av hård sträckning
fys.○spec. i hållfasthetslärakraft som uppkommer inuti en kropp när den utsätts för yttre krafter
○spec. äv. i fråga om muskelmuskelspänningpremenstruella spänningar○äv. bildligt om ansträngt själsligt tillståndJFRcohyponymspänning 2
nervspänninginre spänningarspänningarna mellan makarna○spec. i politiska och militära sammanhangspänningen mellan USA och Kinaspänning (mellan ngra)sedan ca 1810