Svensk ordbok 2009, webbversion

spänn`ing substantiv ~en ~ar spänn·ing·en1skillnad i elektrisk potential som kan ge upp­hov till en elektrisk ström eltekn.sesepotential 2 likspänningväxelspänninglivs­farlig spänningen spänning på 220 voltspänning (mellan ngra)sedan 1842till spänna 2känsla av både (viss) rädsla eller nervositet och lust orsakad av äventyrlig handling e.d. psykol.JFRcohyponymnervositet en o­uthärdlig spänninghon darrade av spänning när hon öppnade brevethon längtade efter lite spänning i sitt livspänningen steg när dramat gick mot sin upp­lösning○äv.egenskapen att in­ge skräck­blandad lust­känsla hon greps av berättelsens spänningsedan 18303till­stånd av hård sträckning fys.○spec. i hållfasthets­lärakraft som upp­kommer in­uti en kropp när den ut­sätts för yttre krafter ○spec. äv. i fråga om muskelmuskelspänningpremenstruella spänningar○äv. bildligt om an­strängt själsligt till­ståndJFRcohyponymspänning 2 nervspänninginre spänningarspänningarna mellan makarna○spec. i politiska och militära samman­hangspänningen mellan USA och Kinaspänning (mellan ngra)sedan ca 1810