Svensk ordbok 2009, webbversion

spärr substantiv ~en ~ar spärr·en1an­ordning som ut­gör hinder för passage pedag.psykol.samh.spärrbomgränsspärrvägspärrpolisen hade satt upp spärrar runt olycks­platsen○ofta med ton­vikt på funktionen, särsk. om passerkontroll vid tåg el. tunnel­banaspärrvaktbiljettspärrpassera spärren○äv. om abstrakt hinderbetygsspärrhandelsspärrimportspärrinträdesspärr○äv. själsligthämning psykologiska spärraren spärr (för/mot/till ngt)rida spärr mot ngttrotsigt mot­arbeta ngt​ oppositions­partierna red spärr mot nästan varje spar­förslag som regeringen lade fram sedan ca 1844till spärra; idiomet rida spärr (1400-talet) till fornsv. spär ’spjut; lans’; jfr spearing 2i ett ut­tryck (i) ut­spärrat till­stånd Nollmed ögonen på spärrsedan 18673spärrad stil bok.sesespärra 2 sätta med spärrsedan 19254ned­slagning av samtliga tio bowling­käglor med två slag NollJFRcohyponymstrike han fick en spärr i sista om­gångensedan 1920