Svensk ordbok 2009, webbversion

spärr`a verb ~de ~t spärr·ar1ibl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad hindra rörelse i viss riktning på ngt; vanligen genom att placera ut spärr pedag.samh.SYN.synonymstänga 3 JFRcohyponymblockera 1 den branta backen borde spärras avpolisen har spärrat vägen med bommar○äv. med avs. på om­rådeförhindra till­träde till spärra av olycks­platsen○äv. om före­målut­göra hinder för rörelse stenarna spärrade vägen○äv. med avs. på före­mål som kan röra sigfixera (i visst läge) spärra ratten○äv. bildligtomöjlig­göra an­vändning av spärra ett bank­kontospärra ett låne­kortspärra (av) ngtspärrad utbildningseutbildning sedan 1658trol. av lågty. sper(r)en ’förse med sparrar; hindra’; till sparre; jfr sparlakan 2skilja bok­stäver inne i (ord) med mellan­rum vanligen för att särsk. fram­häva ordet bok.han hade spärrat ordet ”demokratisk”○äv. med konstruktionsväxlingspärrad stilspärra ngtsedan 1823Subst.:vbid1-338948spärrande, vbid2-338948spärrning