Svensk ordbok 2009, webbversion

spö substantiv ~et äv. ~t, plur. ~n, best. plur. ~na spö·et●smal och böjlig men stark käpp spec. för an­vändning vid fiske NollJFRcohyponym1piska kastspömetspöspinnspö○spec. äv. om bestraffningsmedelmest histor.spöstraffde upp­studsiga befäls­eleverna fick smaka spöet○äv. all­männareridspötrollspö○äv. bildligt i ut­tryck för neder­laghemma­laget fick spö med 3–0slita spöunder­gå spö­straff​ han var en stortjuv som fick slita spö stå som spön i backense2stå 1 sedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Latinskt-svenskt glossariumfornsv. spödh, ev. besl. med spjut