Svensk ordbok 2009, webbversion

spö`ke substantiv ~t ~n spök·et●(före­ställning om) död persons ande i kroppslig gestalt sag.yrk.JFRcohyponymvålnadcohyponymgast 2cohyponymgengångare spökräddspökslotttro på spökenhon tyckte sig se hans spöke på kyrko­gården○äv. om person som upp­fattas som o­sympatisk e.d.JFRcohyponymhäxa hans far­mor, det gamla spöket○äv. bildligt om ngt o­behagligt el. skrämmande som (ständigt) åter­kommer i tankar etc.hjärnspökedet förflutnas spökense spöken (mitt på ljusa dagen)se faror eller svårigheter som inte finns​ den senaste inbrotts­vågen har fått många att se spöken mitt på ljusa dagen se ut som om man sett ett spökesese ut 1 sedan 1582av lågty. spök med samma betydelse