Svensk ordbok 2009, webbversion

1spak substantiv ~en ~ar spak·enstång (med hand­tag) som an­vänds för att styra maskin ofta med hävstångs­effekt instr.tekn.styrspakväxelspaksitta vid spakarnasköta spakarnaäv. bildligt i ut­tryck för ledande funktionNN är ord­förande, men egentligen är det ON som håller i spakarnasedan ca 1740trol. av lågty. spake med samma betydelse; trol. besl. med spagat
2spak adjektiv ~t som skrämts eller på­verkats till svaghet eller med­görlighet admin.psykol.JFRcohyponymfogligcohyponymbeskedligcohyponymtam hon var bra spak efter tandläkar­besökethan såg ganska spak ut efter all kritikenäv. om handling e.d.hans spaka efter­givenhet för henneäv. bildligt om vatten­draglugnt flytande spakvattensedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. spaker ’klok; spak’; besl. med speja; jfr späka