Svensk ordbok 2009, webbversion

spal`ta verb ~de ~t spalt·ar1ofta med partikelnupp dela så att ett lång­smalt mellan­rum upp­står NollJFRcohyponymklyva dörren spaltades upp i två halvor○äv. i fråga om syn­intryckden höga linden spaltade upp ut­sikten genom fönstret○äv.spjälka särsk. kem.JFRcohyponymspjälka 1 spalta (upp) ngtsedan 1556av ty. spalten med samma betydelse; jfr spalt 2sätta eller trycka i spalter m-med.○äv. bildligtvanligen med partikelnupp ordna och skaffa sig över­blick över spalta upp problemetspalta (upp) ngtsedan 1814till spalt Subst.:vbid1-334763spaltande, vbid2-334763spaltning