Svensk ordbok 2009, webbversion

spa`na verb ~de ~t span·ar●mål­medvetet leta med blicken efter ngn/ngt, ofta in­om större om­råde NollJFRcohyponymspeja spana efter en sitt­platshon stod och spanade efter honom i folk­massanläraren stod och spanade ut över klassen○äv.med partikelnin noga betrakta i ngn sorts under­sökande syfte vard.han gick till konditoriet för att spana in den nya servitrisen○äv.mål­medvetet och systematiskt leta efter fiende e.d.; spec. i militära samman­hang sesespaning spana efter u­båtarspana (efter/på ngn/ngt), spana (in ngn/ngt), spana (ut över ngt)sedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. spana ’locka; ut­forska; leta’; trol. ur en ord­rot med bet. ’dra; spänna ut’ Subst.:vbid1-334794spanande, spaning