Svensk ordbok 2009, webbversion

spankule´ra verb ~de ~t spankul·er·aribl. med partikel, särsk.omkring promenera lugnt och bekymmers­löst NollJFRcohyponymflaneracohyponymspatseracohyponymstrosacohyponymströva de spankulerade om­kring på stanspankulera (ngnstans)sedan 1835sv. dial. spankulera, till spanka ’gå med styva ben’ under på­verkan av spekulera Subst.:vbid1-334846spankulerande