substantiv ~en ~ar
spark·en1(hård) stöt med foten
vanligen åstadkommen genom pendlande rörelse med (under)benet
Nolllyckosparkhon kunde känna fostrets sparkarhon gav honom en spark i bakenen spark (på ngn/ngt)sedan 1734till sparka
2sparkstötting
spel.åka sparksedan 18903endast best. f. sing.
avsked (från arbete)
vard.Nollge ngn sparkenhon fick sparken från jobbet(få) sparken (från ngt)sedan 1883