Svensk ordbok 2009, webbversion

sparv substantiv ~en ~ar sparv·en●typ av tätting med ganska kraftig näbb särsk. om grå­sparv zool.JFRcohyponymfinkcohyponymsparvfink tjattrande sparvarmata sparvarna○äv. om när­besläktade sång­fåglarvanligen i sammansättn. gulsparvlappsparvortolansparvsnösparvvidesparvdet flyger inga stekta sparvar i munnen på enman får inget utan an­strängningen sparv i trandans(en)ngn som fram­står som liten och löjlig i fint sällskap​ när han fram­trädde med tyngre politiker liknade han en sparv i tran­dansen sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. spirver, sparver; gemens. germ. ord