Svensk ordbok 2009, webbversion

spe´cies substantiv, plur. ~, neutr. speci·es1typ av före­teelse som klassificeras i förhållande till en (närmast) högre klass särsk. fil., biol.biol.fil.vetenskapl.JFRcohyponymart 2cohyponymslag 11cohyponymsort ○spec.individuellt bestämt före­mål jur.speciesgodsspeciesköp○spec. äv. om kategorin bestämdhet (bestämd/obestämd form) i språk­vetenskapliga samman­hangsedan 1660av lat. spec´ies ’ut­seende; form; art’, till spec´ere ’betrakta’; jfr 2special, spektrum 2kryddor kokk.sedan 1558