Svensk ordbok 2009, webbversion

spe`gla verb ~de ~t spegl·ar●åstad­komma en av­bildning av (ngt) genom regel­bunden reflexion av ljus om blank yta NollJFRcohyponymreflektera 1 vattnet speglade strandkurvanhon såg sig själv speglad i skylt­fönstret○äv. ngt ut­vidgatvanligen pass. stearin­ljuset speglades i fönstret○äv. bildligt, spec.ut­göra ut­tryck för det o­avgjorda resultatet speglar rätt väl matchens förlopp○spec. äv.skildra NN speglar den franska debatten i ett par artiklarspegla ngtsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. speghla; till spegel Subst.:vbid1-335573speglande, vbid2-335573spegling