verb ~de ~t
spej·ar●noga leta med blicken
efter ngn/ngt
NollJFRcohyponymspana
de spejade ivrigt efter land○ibl. äv.med partikel, särsk.in
få syn på efter att ha letat med blicken
han spejade in lärarenspeja (efter/på ngn/ngt), speja (in ngn/ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. speia; av lågty. speien med samma betydelse; besl. med lat. spec´ere ’se’; jfr spå
Subst.:vbid1-335581spejande