Svensk ordbok 2009, webbversion

spekta´kel substantiv spektaklet, plur. ~, best. plur. spektaklen spekt·akl·et●händelse eller till­ställning som väcker upp­seende och förargelse genom att vara mindre seriös e.d. än förväntat psykol.samh.scen.debatten blev ett rent mass­medialt spektakel○äv. med positiv värdering, med ton­vikt på festlighet o.d.JFRcohyponymjippo ett lyckat spektakelregissören har gjort ett charmerande spektakel av pjäsen○äv. om personåt­löje ngt åld.hon gjorde sig till ett spektakel i bynsedan 1558via ty. av lat. specta´culum ’skåde­spel’; jfr inspektera, prospekt, respekt, spegel