Svensk ordbok 2009, webbversion

spektrum [spek´t-äv.spek`t-] substantiv ~et el. spektret, plur. ~ el. spektra spektr·um·et●kombination av (regn­bågens alla) färger som ligger in­till var­andra särsk. fys.fys.optik.ljusspektrumgenom analys av ett ämnes spektrum kan man ut­forska dess samman­sättning○äv. om fördelning av intensitet på o­lika frekvenser m.m. hos annan före­teelseljudspektrum○äv. bildligt om före­teelse som är samman­satt på ett varierat sättett brett politiskt spektrumett helt spektrum av förnimmelserett spektrum (av ngra)sedan 1787av lat. spec´trum ’bild’, till spec´ere ’se’; jfr spektakel