substantiv ~n spetor
spet·an●litet tunt, vasst stycke av trä
mindre brukl.NollJFRcohyponym1flisacohyponym1sticka
○ngn gång äv.mager flicka eller kvinna
den stackars lilla spetansedan 1664sv. dial. speta; bildn. till spett
2spe`ta
verb ~de ~t
spet·ar●ibl. med partikel, särsk.ut
sticka ut
NollJFRcohyponymspreta
här och där spetade trädrötter utspeta (ut)sedan ca 1705till 1speta
Subst.:vbid1-335902spetande