Svensk ordbok 2009, webbversion

spets substantiv ~en ~ar spets·en1tunn ända av av­smalnande före­mål färg.JFRcohyponymudd 1cohyponym1topp 1 fingerspetspennspetspilspetsspjutspetssydspetstungspetståspetspyramidens spetsknivens vassa spets○äv. om så­dan två­dimensionell före­teelsevinkelspetsen triangel ställd på sin spets○äv. om position längst fram i ordnad grupp e.d.; ofta bildligthan red i spetsen för kompanieten svensk delegation med utrikes­ministern i spetsenSverige gick i spetsen för stödet till befrielse­rörelserna i södra Afrika○äv. om person i främsta (samhälls)ställningvanligen plur. alla stadens spetsar hade in­funnit sigspetsen (av/på ngt)bjuda ngn/ngt spetsensätta sig till mot­värn mot ngn/ngt​ hären var för svag för att kunna bjuda mot­ståndarna spetsen driva ngt till sin spetstvinga fram ett av­görandeställa ngt på sin spets1tvinga fram ett av­görande2presentera ngt i ren­odlad formvanl. ett problemsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. spetz; av ty. Spitz(e) med samma betydelse, till spitz ’spetsig’; besl. med spett; idiomet bjuda ngn spetsen (1685) efter ty. einem die Spitze bieten, urspr. ’rikta svärdet eller lansen mot ngn som tecken på att man är redo för strid’ 2mönstrat, genom­brutet textilt arbete som är av­sett för dekoration av klädes­plagg, dukar, lakan o.d. vanligen knypplat, virkat el. sytt av tunn tråd handarb.spetsbroderispetsdukspetskragespetsnäsduklakansspetstyllspetsknypplad spetslinne­lakan med bred spetsunder­kläder i svart spetssedan 1611av ty. Spitze med samma betydelse; samma ord som spets 1 3typ av hund med kil­format huvud, spetsiga upprätt­stående öron och mot ryggen ringlad svans om t.ex. grå­hund el. lapp­hund zool.dvärgspetsvästgötaspetssedan 1807av ty. Spitz(hund), till spitz ’spetsig’; jfr spets 1 4(betyget) väl god­känd på universitets­nivå informell beteckning; ngt åld.pedag.hon fick spets på tentansedan 18185extra smak­tillsats eller krydda i mat el. dryck kokk.kaffe med spets av bränn­vinsedan 1879