Svensk ordbok 2009, webbversion

spet`sa verb ~de ~t spets·ar1göra spetsig särsk. genom att bearbeta med kniv el. annat vasst före­mål Nollspetsa tänd­stickorvässa pilar och spetsa till stakar○äv.göra spetsformig spetsa läpparnaspetsa ngtspetsa öronenseöra 1 sedan 1541av ty. spitzen med samma betydelse; nära besl. med spets 2genom­borra med spetsigt före­mål NollSYN.synonym2sticka 1 spetsa kött­bitar på spettetspetsa en potatis på gaffelnspetsa ngt (på ngt)sedan 1675av ty. spiessen med samma betydelse; besl. med spjut; an­slutet till spetsa 1 3ge (mat eller dryck) extra smak­tillsats vanligen genom att till­sätta vin el. sprit kokk.han spetsade kaffet med bränn­vinhon spetsade an­rättningen med rå lök○äv. bildligt med avs. på annan stimulerande till­satshan spetsade sitt tal med lärda ut­tryckspetsa ngt (med ngt)sedan 1881Subst.:vbid1-335914spetsande, vbid2-335914spetsning