substantiv ~n äv. vard. spetsborgarn, plur. ~, best. plur. spetsborgarna
spets|borg·ar·en●småborgerlig person
psykol.yrk.JFRcohyponymkälkborgarecohyponymbrackacohyponymfilister
sedan 1848efter ty. Spiessbürger med samma betydelse, urspr. ’borgare utrustad med spjut’; jfr spjut