Svensk ordbok 2009, webbversion

spett substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spett·et●lång järn­stång med spets anv. för tyngre arbete i stenig mark e.d. (enl. hävstångsprincipen) kokk.verkt.järnspetthan försökte flytta klipp­blocket med hjälp av ett spettde grävde med hacka, spade och spett○äv. om mindre metall­stång som an­vänds vid grillning e.d.grillspettträ på kött­bitarna på spettetlamm grillat på spettsedan ca 1455 (i sammansättn. steke-)dombrev utfärdat av kung Karl Knutsson (Finlands medeltida urkunder)fornsv. spet; trol. av lågty. spet ’lans, spjut’