Svensk ordbok 2009, webbversion

spill`a verb spillde spillt, pres. spiller spill·er●ofta med partikelnut av miss­tag hälla ut vätska e.d., särsk. vid mål­tid; äv. med avs. på annan för­orenande före­teelse Nollspilla (ut) mjölkförsök att inte spilla nu!han spillde aska och tobak om­kring sig○äv. med stark ton­vikt på resultatetvanligen med partikelnner spilla ner duken○äv. bildligt med avs. på tid m.m.JFRcohyponymförspilla de spillde för mycket tid på menings­lösa diskussionerdet var ingen idé att spilla fler ord på för­slagetspilla (ut) ngt (på ngt), spilla (ner ngt)(man ska inte) gråta över spilld mjölksemjölk sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. spilla ’spilla; förstöra’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’dela i bitar’ Subst.:vbid1-336195spillande; spill