Svensk ordbok 2009, webbversion

spill`ra substantiv ~n spillror spillr·anöver­bliven del av ngt (stort) som slagits sönder vid våldsam samman­stötning e.d. NollJFRcohyponym1skärvacohyponym1flisa far­tyg slogs i spillror mot klippornavid krigs­slutet låg Europa i spillroräv. bildligt, spec.mycket liten rest folkspillramänniskospillraspillrorna av den forna armén åter­vändespec. äv. i ut­tryck för full­ständig förstörelsehela hans liv slogs i spillror när hustrun dogsedan 1635trol. till spillra, fornsv. spildra ’splittra; klyva i spillror’