Svensk ordbok 2009, webbversion

spink`ig adjektiv ~t spink·igmycket tunn om person el. kropps­del (särsk. arm el. ben) admin.form.med.JFRcohyponym1mager 1cohyponymklen 1cohyponympinnig en spinkig liten pojkeäv. bildligt om före­mållåga spinkiga trädett spinkigt och rangligt bordsedan 1639sv. dial. spinkig, trol. till en ombildn. av spikka ’göra smal som en trä­flisa’; besl. med 1spik