Svensk ordbok 2009, webbversion

spinn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en 1nedåt­riktad skruv­rörelse vid flygning flygtekn.psykol.gå i spinn○ofta bildligt i ut­tryck för väl­befinnandehan var så lycklig att han nästan gick i spinnsedan 1923av eng. spin med samma betydelse, till spin ’spinna’; nära besl. med spinna 2fiske med spinn­spö vard.jakt.JFRcohyponymspinnfiske ○äv.spinn­rulle tvåhandsspö med haspel eller spinnsedan 1925till spinna 3(trådar som spinns av) spinn­kvalster rött spinn på gurkplantornasedan 1874till spinna