Svensk ordbok 2009, webbversion

1spinn`a verb spann spunnit spunnen spunna, pres. spinner spinn·er1fram­ställa (garn eller tråd) genom tvinning av ull, lin e.d. handarb.komm.spinna garn och väva tyger○äv. med konstruktionsväxlingfram­ställa garn eller tråd av spinna ullen○äv. ut­vidgatspinna en kokongspindeln spann sitt nät○äv. bildligttankemässigt ut­veckla visst tema han försökte hitta en tråd i sam­talet att spinna vidare påspinna (kring/på) ngtspunnet sockersesocker 1 sedan 1385Klosterläsningfornsv. spinna; gemens. germ. ord, besl. med spene, spinn 1, spindel, spänna 2gå runt trafik.○spec.gå runt utan att få fäste om hjul på for­don spinnande hjul som sprutade sandspinnasedan 1928se 1spinna 1 3ge i­från sig surrande ljud som tyder på tillfreds­ställelse om katt komm.zool.katten låg i knäet på henne och spann○äv. i fråga om liknande motor­ljudmotorn spann tystspinnasedan 1795se 1spinna 1 Subst.:vbid1-336344spinnande, spinning (till 1 + 2)
2spinn`a verb ~de ~t spinn·ar●ägna sig åt spinning hon spinnade på gymmet varje måndags­kvällspinnasedan 2000Subst.:vbid1-927254spinnande, spinning