substantiv ~en
spir·it·ism·en●lära som omfattar tron att människan kan komma i kontakt med de avlidna
t.ex. vid seanser
relig.JFRcohyponymnekromanticohyponymockultism
spiritismen utnyttjar vanligen medier som tros stå i förbindelse med andevärldensedan 1880av eng. spiritism med samma betydelse; till lat. spi´ritus ’andedräkt; ande’; jfr 1espri, spirant, spirituell, sprit