Svensk ordbok 2009, webbversion

1spis substantiv ~en ~ar spis·en●an­ordning med plattor e.d. som kan hettas upp för mat­lagning m.m. och vanligen äv. med in­byggd ugn hush.JFRcohyponymspisel spisfläktgasspisvedspissätta på spisende stod vid spisen och lagade mat○äv.eld­stad göra eld i spisenöppen spisöppen murad an­ordning inom­hus för eldning med ved­trän​ en kakel­ugn är mycket effektivare än en öppen spis sedan 1547ombildn. av spisel Stå vid spisen och föda barn.Talesätt för beskrivning av en äldre kvinnoroll; poängen ligger i att uttryck med två (samordnade) verbhandlingar av detta slag vanl. tolkas så att verbhandlingarna är samtidiga (jfr ”stå vid spisen och laga mat”)
2spis substantiv ~en spis·en●föda kokk.psykol.hans dagliga spis var bröd och vatten○äv. bildligt om intellektuellt stoffandlig spissedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. spis ’proviant’; av lågty. spis ’föda’; av medeltidslat. spen´sa, spe´sa ’ut­gift; förnödenheter’; nära besl. med expenser