Svensk ordbok 2009, webbversion

spi`sa verb ~de ~t spis·ar●äta åld. el. skämts.kokk.spisa frukost○äv. bildligtlyssna på musik vard.sitta och spisaspisa jazzspisa (ngt)sedan 1584; 1934 i bet. ’av­njuta musik’jfr fornsv. spisa ’förse med mat, ut­spisa’ Subst.:vbid1-336618spisande, spisning