substantiv ~n spjälor
spjäl·an●ofta plur.
ribba av trä
el. ibl. av annat material
hush.spjälbottenspjäldörrspjälförbanden barnsäng med spjäloren kärra med spjälorspjälorna i staketetsedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. spjäle; trol. besl. med spole
2spjä`la
verb ~de ~t
spjäl·ar●förse (skadad kroppsdel) med spjälor
som stöd
med.spjäla och gipsa det brutna benetspjäla ngtsedan 1635Subst.:vbid1-336770spjälande,
vbid2-336770spjälning