Svensk ordbok 2009, webbversion

spjä´rn substantiv, ingen böjning, neutr. vanligen i vissa ut­tryck stadigt fäste med fot eller annan kropps­del i av­sikt att mot­stå viss kraft el. skjuta på e.d. Nollhon tog spjärn med fötterna mot väggen och försökte flytta skåpetsedan 1882 (i ut­trycket ta spjärn)till spjärna