Svensk ordbok 2009, webbversion

spjut substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spjut·et●ett kast- eller stöt­vapen som består av en lång smal stång med hård spets i ändan nu­mera mest anv. som idrotts­redskap mil.sport.JFRcohyponympil 1 spjutspetskasta spjutantilopen var genom­borrad av ett spjut○äv. om mot­svarande idrotts­greni spjut segrade NN○äv. bildligtprojektilen slungades ut i rymden som ett vitt spjutsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. spiut; gemens. germ. ord, trol. med grundbet. ’ngt spetsigt’; jfr spett