substantiv ~et
split·et●oenighet som ger upphov till missämja
komm.SYN.synonymtvedräkt
kiv och splitså split och ovänskapsedan 1460Arboga stads tänkebokfornsv. split; av lågty. split ’strid’; jfr splitsa, 1splittra
2split´
substantiv ~en ~ar
split·en●uppdelning av ett aktiekapital på flera aktier
ekon.stämman beslutade genomföra en split av aktiensedan 1984av eng. split med samma betydelse, till split ’klyva, dela’