adverb
utstr.splitter nakensenaken
splitter nyse1ny 1
sedan 1635av ty. splitter- med samma betydelse, till Splitter ’sticka, spåna’; jfr spritt
2splitt´er
substantiv splittret, plur. ~, best. plur. splittren
splittr·et●ofta plur.
litet vasst stycke av ngt hårt (ofta glas) som slagits sönder
särsk. av glas
NollJFRcohyponym1flisacohyponym1skärva
splitterfribombsplittergranatsplittersplitter från sönderslagna fönsterrutorhan hade fått splitter i vänstra benetsedan 1629av lågty. splitter med samma betydelse, till spliten ’klyva’; jfr split, splitsa