verb ~de ~t
splittr·ar●ofta pass.
slå (ngt) i små stycken
psykol.fönstren splittrades vid explosionen○äv. bildligt, spec. mer el. mindre konkretkriget splittrade familjen○spec. äv. i uttryck för brist på sammanhang, oenighet o.d.ofta perf. part.
boken ger en splittrad bild av situationenkrafter som ville splittra arbetarrörelsensplittra ngn/ngtsedan 1669trol. av lågty. splittern med samma betydelse; till 2splitter
Subst.:vbid1-336903splittrande,
splittring
2splitt`ra
substantiv ~n splittror
splittr·an●stycke av splitter
mindre brukl.Nollsedan 1678