substantiv ~en ~ar
splittr·ing·en●tillstånd av oenighet
inom viss grupp; särsk. i politiska sammanhang
pol.sociol.JFRcohyponymsöndring
splittringsförsökinre splittringdjup splittringallvarlig splittringsplittringen inom partiet○äv. om upplösning som resultat av detta tillståndsplittringen av det dåvarande kommunistpartietsplittring (av ngt), splittring (bland ngra)sedan 1834