Svensk ordbok 2009, webbversion

spo`la verb ~de ~t spol·ar1ofta med partikel, särsk.av låta vatten (eller annan vätska) strömma över ngt, ofta för att ren­göra hyg.JFRcohyponym2spruta 2cohyponymskölja spola (rent) golvetspola av händernaspola skridsko­banan○spec. betr. vatten­klosettspola toaletten○äv. med konstruktionsväxlingibl. med partikel, särsk.bort, ner spola vatten i bad­karetman ska inte spola ner saker i toaletten○äv.strömma över vattnet spolade klippornaspola (av/bort/ner) (ngt)sedan 1741av nederl. spoelen med samma betydelse; jfr fornsv. spolning ’över­spolning’ 2göra sig av med ngn/ngt som inte längre är önskvärd/önskvärt vard.Nollspola hela idénde fick spola den nya med­arbetarenspola ngn/ngtsedan 19483ofta med partikel, t.ex.fram, upp, över snabbt linda upp (ngt) på en spole vanligen med hjälp av maskin; med avs. på tråd, film, ljud­band e.d. tekn.spola upp ny trådspola fram bandetspola (fram/upp/över ngt)sedan 1587till spole Subst.:vbid1-336921spolande, vbid2-336921spolning Spola kröken.Uppmaning av Systembolaget om minskad konsumtion av alkohol (särsk. starksprit); början av 1970-talet