Svensk ordbok 2009, webbversion

spo`le substantiv ~n spolar spol·en1elektrisk ledare som är spiral­formigt lindad eltekn.tekn.induktionsspolemagnetspolesedan 1899fornsv. spole; gemens. germ. ord, trol. besl. med 1spjäla 2rund, av­lång (ägg­formad) an­ordning för upp­lindning av tråd, garn e.d. hush.JFRcohyponymrulle 2 trådspole○spec. om så­dant före­mål av­sett för inslags­garn vid vävninghon satte i en spole med rött garn i skytteln○spec. äv. för åstad­kommande av lockar i hårhon lade upp håret på spolar○spec. äv. om (plattare) så­dant före­mål för upp­rullning av film- el. ljud­band e.d.filmspolebandet är av­spelat och upp­rullat på högra spolensedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossarium