verb ~de ~t
spoli·er·ar●i grunden förstöra
ngt (vanligen abstrakt)
Nollhela deras arbete spolierades av skyfalletsjukdomen spolierade hans karriärspoliera ngtsedan 1699av lat. spolia´re ’klä av; plundra’; jfr spoiler
Subst.:vbid1-336942spolierande,
vbid2-336942spoliering